Om boken: 2002 / “...Det fanns inga klättrare då, och det fanns ingen utrustning med vilken idrottsmästare nu stormar vertikala klippor. Pyotr Telushkin är bara en takläggare! - han förstod att han riskerade sitt huvud, och innan han klättrade tänkte han - vad och hur? Inuti, visar det sig, fanns takbjälkar av trä, och i själva spetsens hölje öppnades två luckfönster utåt, genom vilka du kan komma ut till spetsens yta. Men själva spetsen hade formen av en nål, som ju högre den gick, desto mer smalnade den, och där, på dödlig höjd, fanns det inte längre takbjälkar inifrån, det fanns inga fönster heller - så nå toppen som du vill och som du kan…»